Upp och ner
Det är verkligen att leva som i en känslomässig bergochdalbana när man har unghund. I måndags blev det lite träning av platsliggning (hon låg säkert en minut, hurra!) och fritt följ, funkade fint. I går spårade vi och det gick också riktigt fint, två vinklar och tre föremål. Glad i hågen åkte man hem. I dag blev det ett nytt spår, inte lika glad när jag åkte hem... *suck* Ja, jag vet att det inte alltid kan gå bra... popcornhjärnan är lite spökigt nu och just på detta ställe är det förmodligen mer doft av "farliga" djur. Å andra sidan finns både lodjur och vildsvin i området, så det kan ju faktiskt ha varit det (visst är det härligt att ha något att skylla på...)Så vi skyller på dem och tar nya tag i morgon.
Har lite ångest, födelsedagen närmar sig och har man kommit upp i min aktningsfulla ålder (dvs 25, he he...) är det inget roligt att fylla år längre, bara ångest och förfall... Så därför känns det ganska skönt att det blir torsdagsträning som vanligt, på så vis kanske man kan stoppa tidens tand?... det blir inget bita för Philafila, hon äter fortfarande Rimadyl, ingen hälta, bra bra! Men för säkerhets skull hoppar vi det i morgon, hon far omkring som en toka annars i och för sig, men det är annat. Ska träna lite lydnad, budföring och det underbara momentet platsliggning med 7månaders malleflicka innehavande popcornhjärna som registrerar allt som händer runt henne *suck*.
Har fått vikariat till i juni, skönt! Det är skönt att veta var man ska vara och mycket skönt att åka till en och samma skola. Nu ska jag jobba som specialpedagog, ska bli kul! Annars känns det inte allt för kul med studielån upp till tänderna och inget jobb, har fortfarande inte fått något från A-kassan, är inte det skandal? Tur man har en man som tjänar massor *not* så att vi kan leva på hans lön när inte vikariatslönen räcker.
Dagens citat från Claude Bernard: Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.
Ha det gott!
Kennelmamman
