Foggens Kennel

Nu har jag tröttnat på att min gamla blogg inte kan ta emot kommentarer, så jag skulle byta, men lyckades inte idag, tålamod med det tekniska är INTE min starka sida, så ni får stå ut med den här ett tag till. Ni som inte kan skriva kommentarer får jättegärna göra det i gästboken i stället, alltid kul att läsa!

Colas sår läker fint och i dag var vi på vår första ordenliga skogspromenad, gissa om hon sprang. Båda hundarna for fram som om de var påtända, jag fick bromsa dem hela tiden för att de inte skulle springa som galningar. Att det kan vara så skönt att springa? Nu sussar de sött och nöjda båda två. Tratt nummer tre är helt paj, tur man har snälla hundvänner som förser oss med nya trattar...

Måste tjata lite om Colas spårbragder igen. I söndags var mannen och jag och la spår ute på Björnö. Björnö är ett otroligt fint frilufsområde där bland annat filmen Sunes sommar delvis spelades in. Nåja, i söndags var det ju otroligt fint väder, det betyder att halva Stockholm är just där och har picknick på den otroligt fina stranden, eller är på promenad på alla de vackra stigarna som finns i omgivningen. Mannen och jag tänkte utmana hundarnas spårning lite genom att lägga spår, just i detta område bland alla människor. Nyttigt att göra det också ibland, framför allt är det bra att lägga spåren själv, då vet man ju precis om hunden får tappt eller spårar annan varelse.  När det var dags att ta Colas spår kommer farbror Hubert med käpp gående mitt i mitt spår! Jag sprang om farbror för att hinna före honom, Cola lyfte inte på huvudet, utan spårade bara vidare som om inget hade hänt. Spåret hade jag lagt på och över alla de stigar som finns i området. Jag hade även lagt spåret i kanten på den fina stranden (nej, jag var inte ute på stranden med hunden, de är ju ajja bajja *le*) Cola spårade skickligt vidare, på stigar över stigar, ut på stranden (kanten) vad står där, en pappa och en dotter, mitt i spårkärnan, som tur var flyttar de sig lite när vi kom ( de undrade nog lite vad vi höll på med, hund med täcke och lina, samt konstig mamma i släptåg som högt och tydligt talade om att den påklädda hunden var mycket duktig) återigen, Cola spårar vidare, hon blänger lite på dem när vi går förbi, men annars ingen reaktion. Slutet hade jag lagt ute på parkeringsplatsen, där hade hon lite problem, men när hon förstod att spåret gick där var inte heller det något problem. Jamen, blir man lycklig eller? Mycke dutti vovve, mamman blir så glad! Oska klarade sitt spår galant hon också!

Ha det gott!

Kennelmamman

Alltid är det något, när jag tog stygnen på Cola gick såret upp! *grååååt* Något jag aldrig har varit med om förut, men av någon anledning hade såret tydligen inte läkt ordentligt, så nu har hon ett sår stort som mitt lillfinger. *grååt* Känns så vansinnigt onödigt att ha lagt ut över 2000 kr på att sy ihop såret, nu när det ändå har gått upp. Så nu är det kläder på och dumstrut som gäller tills det har läkt, vilket förmodligen kommer att ta ett tag. INTE KUL!! Främst för Cola, hon håller på att gå upp i limningen, koppelpromenader är inte riktigt hennes grej, inte min heller om jag ska vara riktigt ärlig. Tur att man bor i ett område med många småvägar, men jag vill ju gå i skogen *snyft*  ( något som jag inte ger mig på med galen malle i koppel) Hoppas att det läker så pass så att vi kan börja träna snart, om än med kläder på. Som tur är bryr sig hon inte ett dugg att vara ekiperad i mammans t-tröjor. Hon är otroligt tålmodig när man klär av och på, tvättar och grejar. Det är som att ha småbarn igen, ett fasligt på och avklädning varje gång det är promenaddags. Som tur var hade jag redan ett täcke som är perfekt att ha på när man går promenad, Nadja hade det när hon var skadad. Dumstrutar förbrukar Cola med rasande fart, nu är hon inne på sin tredje och den är också trasig! Å för att inte tala om mina stackars ben.

Uppgiven kennelmamma

Här är Cola i sin nya outfit

 
Hm, vilken av dessa var det nu jag skulle ta först... svårt att vara man och göra flera saker samtidigt  ;)

Oska tränar bevakning och utbackning!

Jonas in action!

Tyvärr så är inte bilderna av den bästa kvaliteten, måste ha en bättre blixt för att fota inne! Här  är det Cola in action.

Då var man hemma igen då, efter några MYCKET GIVANDE dagar av skyddsträning tillsammans med Jonas. Alla i gruppen har gått ordentligt framåt i sitt tränande, och som alltid efter en intensiv träningshelg så känner jag mig så inspirerad att fortsätta träna. Enda kruxet är att vi alla kommer att sakna Jonas. Han är så otroligt duktig på att läsa hundarna och att spela på dem, som ett extra plus är han ju trevlig och ödmjuk också. Många bra och användbara tips har vi fått för fortsatt framtida träning. Cola gick att köra fullt ut, skönt! Såret ser jättefint ut och hon fick köra "raggarskydds" hela helgen. Fullt ös, det behöver hon. Hon var hur taggad som helst! Jättekul! Ett bevis på att hon inte har något men av såret syns på att jag har fullt med blåmärken över hela benen och vid en titt på tratten. Vad är det med mallar och tratt egentligen? Kommer man inte fram för att tratten är i vägen, ja då stannar man ju inte om man är malle, nej, då tar man bara i lite extra, då kommer man ju fram! Går tratten sönder, eller råkar det vara någon i vägen, ja det tar man ingen som helst notis om. Fram i full fart är det som gäller bara!

På lördagskvällen fick vi även förkovra oss i de olika ringsporterna, Jonas hade med sig filmer på både fransk, belgisk och mondeoringsporterna. Kul att se hur de skiljer sig åt och framför allt att ha en proffskommentator som kunde svara på alla frågor vi hade. Kul att se lite olika hundsporter, alltid kan man få några idéer som man kan "sno" i sin egen träning.

TACK SNÄLLA Jonas för givande dagar!!

Kennelmamman

Ja, aldrig får man vara riktigt glad. I morse när jag vaknade av den underbara väckarklockan *not* masade jag mig upp, som vanligt kom mina underbara små hundar och var lyckliga över att mamman klev upp ur sängen. Så min vana trogen fick var och en av dem en lite gosstund, innan jag tände lampan. När jag kom till Colas ena sida kändes det så kladdigt, vad är det har du har på dig för äckel hann jag säga innan jag blev iskall och kände igen det kladdiga, sår, det var vad det var. Tände lampan fort som tusan och synade hunden, jo då, ett stort sår på ena sidan hade hon. Först försökte jag intala mig själv att det nog inte var så stort så jag behövde åka in till veterinären, men det var bara ett försvar. Såret var ca 4-5 cm och självklart behövdes det sys. Typiskt, jag som hade redovisning i skolan idag. Nåja, det var bara att bita i det sura äpplet, vänta till veterinären öppnade kl 7 och ringa. Jo då, det var bara att komma in. Å som sagt 5 stygn, dränage och 2000 kr fattigare *snyft*, jag som skulle hårdträna hela helgen, *gråt* . Å stackars Cola, dumstrut och ont, jag vet inte hur hon har gjort illa sig. Mannen släppte ut hundarna innan han åkte på morgonen, förmodligen har hon fastnat i något, för såret var inte djupt tack och lov. Mallenutterna är ju inte speciellt kända för att ta det lugnt som ni vet. Nu är hon så illa tvungen, idag går det ju bra, då är hon trött efter sövningen, men i morgon och övermorgon... någon som har lite plegasil? *skämt* .

Ha det gott!

En ledsen kennelmamma

Idag var det faktiskt sol, å så skönt. Jag vill ju som bekant ha snö när det är vinter, men vid väder som idag är det inte helt fel med barmark, man kan ju faktiskt spåra. Första bakspåret i Colas spårkarriär tog hon idag, troligtvis mitt fel då hon var mycket laddad och mer eller mindre sprang ut på upptaget. Ja, jag vet att jag måste hålla igen. Lite tappt hade hon på spåret, vet inte riktigt vad det var i dag. Däremot hade jag lagt spåret över ett stort grävlingsbo, med massor av hål. Där blev hon lite tveksam och kollade ner i vissa hål, men skötte det för övrigt galant.

 Till min stora tröst he, he, (ja, ja skadeglädjen är den rätta) kom husse tillbaka från sitt och Oskas spår och husse var inte glad. Oskas första misslyckade spår! Nåja, vi skyller på att det var något konstigt i markerna i dag *le*. Nadja fick gå "latemansspåret" igen, jag lägger tillbaka pinnarna från Colas spår, och sen får Nadja ta samma spår igen. Första gångerna jag gjorde så hade hon lite problem med att fästa på, men nu funka det riktigt bra, har försökt kolla vilket av mina spår eller kanske Colas hon tar, men jag tror att hon tar mitt första, dvs det jag la ut. Ja, är man lat så är man! Men Nadjas tävlingskarriär är ju över, så huvudsaken att hon får göra något, jag tror faktiskt inte att hon bryr sig om, om hon får ett "begagnat" spår.

Det blev lite lydnad också, trots geggiga planer, gick där det var som minst geggigt, jösses vad Cola var laddad, hur kul som helst, positionen i både friaföljet och krypet var si och så, så nu är det finslipning för vårens tävlingar som gäller!

På torsdag bär det av till Karlsborg, vi ska ha träningshelg för vårt skyddsgäng, har tagit ner Jonas som ska hjälpa oss hela helgen, ska bli jättekul! Massor av "dunka dunka" och en och annan Irish, mums! Rapport kommer efter helgen!

Ha det gott!

Kennelmamman

Jaha, då var man fotomodell då *not*. Fast fotografen var en ung pojke som var MYCKET duktig, jag var en duktig mamma och skippade kängorna, men det blev faktiskt jeans, he he. Det gick bra det också. Mina barn blev otroligt bra på bilderna, speciellt den äldre, hon stortrivs framför kameran, den yngre är lite mer som jag, men hon blev också mycket bra. Visar er en bild på mina vackra barn, ja det är mina..., och ja, jag är mycket stolt över dem, inte bara för att de är vackra förståss.

På hundträningsfronten är det några dagar med stiltje, mycket i skolan just nu, avslutar en kurs och ska snart börja en ny. Bara ett år kvar, *gulp* sen så är det ut i verkligheten som gäller. På torsdag blir det i alla fall skyddsträning i ridhuset igen, tur att vi har det, med tanke på det underbara *not* väder vi har, regn, regn och åter regn...

Kennelmamman

Snyft, snöns smälter bort! Så nu har vi plask i gen *sur*.

Nåja, förhoppningsvis kommer det mer snö och blir lite kallare, vi är ju bara i början av året.

I går var det heldagsträning i ridhuset 9-16, hann köra sex pass med Cola, sista gången hon skulle ur bilen låg hon kvar och tittade på mig, som om jag inte var klok, men väl inne i ridhuset var hon på "bettet" *le* igen. Hon gick riktigt bra i går, vi fortsatte att träna bevakning och transporter. Nu har hon börjat förstå detta med positionen. Har kört in det med figgen gåendes baklänges och när damen håller rätt position klickar jag och då blir det bettvinst. Funkar mycket bra. Har tänkt mig att hon ska ha kontakt med mig genom att snudda vid mitt knä, samtidigt som hon har 100 fokus på figgen. Hade även tänkt mig att ha tysta bevakningar på henne, men nu är hon så taggad så skallet kommer av sig självt, jag blir bara glad så hon får hållas. Får bli bevakningar med skall då, bara de bli bra! Hon håller avståndet mycket bra också, kul, kul! Så nu är det bara att gasa vidare. Körde lite korg i går också, men bara pytte, tar det varligt.

I kväll ska jag och mina vackra barn fotas, de fick i julklapp att bli sminkade, fixade i håret och sedan fotade, "gamla" mamman ska och följa med, så i kväll ska vi bli vackra, ja tjejerna är det ju redan *le*, he he, känns inte så jättebekvämt för min del bara, det där med att klä upp sig och stå framför kameran är ju inte riktigt min grej, tror ni man kan ha kängor och Haglöfs? *asg*.

Kennelmamman

Å vad det är roligt att träna när det går bra. Skyddsträningen i går gick jättebra, Cola var riktigt taggad. Tränade transporter, vill ha henne hundra fokuserad på figgen men ändå ha kontakt med mig, hm, svår kombination, men som sagt det är målet. Nu har hon hundra koll på figgen, "bara" det där med positionen kvar... *le*. Nåja, hon är så otroligt lätt att "hämta hem" och jag blir faktiskt glad när hon tar för sig lilla damen, annars är hon lite för lydig, men i går tog hon för sig riktigt bra. Tränade även civilen och bevakningar, går riktigt bra nu, hur kul som helst. Har även lärt henne att ha korgen på sig, så nu ska vi nog börja träna den också. Tog typ 1 minut, så hade hon förstått vad som förväntades av henne och tryckte in hela huvudet i munkorgen, hon är otroligt snabb att lära sig olika sorters targetövningar. Nu jäklar är vi taggade både hon och jag, här ska tävlas 2008!

Nu till något helt annat, jag håller på at läsa en bok som jag bara måste rekommendera. Marley och jag av John Grogan, jamen du som inte har läst den bara måste göra det! Den handlar om en labrador, men jag tror att labradoren har tagit en mallesjäl, med tanke på hur den drar fram. Alla som har hund/malle känner igen sig! Den är otroligt bra skriven och man skrattar gott åt hundens framfart, läs den!

Ha det gott!

Kennelmamman

Även om man kan tvivla just i dag, riktigt äckelväder, snöblask och blåst. Efter promenad med hundarna är dem faktiskt ganska nöjda, det bli jobbigt för dem med att gå i sängs sent. Så idag har vi bara en slappardag, med läsning, stickning och film, mysigt ibland faktiskt. I morgon blir det nya tag, ska ha som projekt nu i vinter att få till ett kanonfint framåtsändande på Cola, och jag måste säga att vi är på riktigt god väg. Har plockat in Colas munkorg också, vi ska träna lite inomhus, Skinnervariant för att få henne att känna sig bekväm i den tänkte jag.

God fortsättning på er alla!

Kennelmamman