Gråt
Nu har jag gråtit klart, i onsdags var det värre. Var på Skara Djursjukhus med Philur där en hjärtspecialist konstaterade med ultraljud att Philur hade "Måttlig till kraftig Pulmonalisstenos"
Här ett utdrag från SKK:
"Arteria pulmonalis, lungartären, är den pulsåder som leder blodet från hjärtat till lungorna. Pulmonalisstenos är den vanligaste hjärtmissbildningen hos hundar i Sverige. En förträngning av lungartären ger försämrat blodflöde till lungorna och ett blåsljud som lättast hörs mellan 3:e och 4:e revbenen på vänster sida. Andra kliniska symtom är försämrad tillväxt, svaghet och ascites (vätskeansamling i buken). Hälften av fallen upptäcks före ett års ålder. Djur med kraftig förträngning kan få grav hjärtsvikt tidigt i livet. Hundar med liten pulmonalisstenos kan leva till hög ålder.
En hund med hjärtmissbildning skall uteslutas ur avel och hundens nära släktingar bör hjärtundersökas innan de användas. De avelsmässiga åtgärderna vid pulmonalisstenos följer gängse principer för eliminering av polygener och anomalier med okänd arvsgång."
Vill du läsa mer ingående finns hela artikeln på SKK.
Så lille Philur fick vandra till de sälla jaktmarkerna, enligt veterinären var det inte fråga om, om han skulle bli dålig, utan snarare när eftersom det var en så kraftigt förträngning. Det är ett tufft besked att få, både som ägare och uppfödare, Det är i dessa stunder man starkt tvivlar på varför man håller på som uppfödare. Sjuka hundar är ju självklart inte något man vill ha i sin avel, men nu blev det så. Jag får trösta mig med att de andra är friska och krya och att ägarna är jättenöjda med dem. Det är väl det som får en att fortsätta, att se alla glada ägare och deras trevliga hundar.
Har som sagt varit tunga dagar, men börjar kännas bättre nu, framförallt är det svårt att vara ledsen när Phila håller låda. Hon är så otroligt häftig att hålla på med, charmar alla. Har börjat lite med positionsövningar och hon bara älskar att hålla på, eftersom jag kör operant inlärning på henne är det så häftigt att se hur hon funderar ut vad mamman vill att hon ska göra, full rulle! Jag blir lycklig och glad av att umgås med henne, hon vet hur man ska göra för att få en kennelmamma glad igen. Dessutom kommer alla barn ner i kväll med respektive, så då blir det full rulle. Ska bli så otroligt kul att få ner hela gänget igen, saknar dem så!
Har varit på anställnings intervju idag också, det finns inga fasta tjänster att få men vikariat finns ju alltid. Så idag fick jag lite timmar på en skola och på måndag ska jag till en annan och vikariera, alltid bra att få in en fot. Det finns hopp om livet, trots sorger!
Dagens citat från Dolores Ibarurri: Bättre att dö stående, än att leva på knä.
Ha det gott!
Kennelmamman