Tandläkaren
Sitter och tycker synd om mig själv. Har haft tandvärk några dagar, men eftersom tandläkaren inte är min favvosyssla har jag knaprat värktabletter och hoppats på att det ska gå över. I går natt insåg jag att det blir bara värre, bara ta tjuren vid hornen. Sagt och gjort, så nu sitter jag neddrogad av värktabletter och en tand som är rotfylld, så fort värktabletterna släpper gör det vidrigt ont. Så det är faktiskt lite synd om mig. Men en liten ljusning i besöket var att tandläkaren jag besökte har jobbat med hundtänder i Uppsala på SLU, han har skrivit en artikel som är väl värd att läsas. http://www.ki.se/odont/cariologi_endodonti/exarb/Hans_Hedin.html
En annan familjemedlem som tycker synd om sig själv är Cola, jag har jobbat mycket på sistone, och så detta med tanden, så Cola har TRÅÅÅKIGT. Vad gör man om man är malle och är sysslolös? Jo, man aktiverar sig själv förståss! Nu är lilla prinsessan två år, men i morse tycktes det inte det spela någon roll, dotterns skor är numera ett minne blott, hm. I morse kom hon med skor demonstrativt i munnen när jag låg och sov, som ett trotsigt barn. Kuddarna i soffan har också fått sig en omgång. Nu är mannen hemma och har just sprungit ett varv med Oska och Cola, men inte hjälper det, full rulle igen, hm... Nåja, hoppas jag är bättre i morgon, då är det sök igen och hon går så himla bra i söket och det är så roligt att köra när det bara flyter.
Sänder en tanke till Mia, Mr Q är borta, tungt att ta bort en älskling!
Ha det gott!
Kennelmamman
