Oflax
Alltid är det något, när jag tog stygnen på Cola gick såret upp! *grååååt* Något jag aldrig har varit med om förut, men av någon anledning hade såret tydligen inte läkt ordentligt, så nu har hon ett sår stort som mitt lillfinger. *grååt* Känns så vansinnigt onödigt att ha lagt ut över 2000 kr på att sy ihop såret, nu när det ändå har gått upp. Så nu är det kläder på och dumstrut som gäller tills det har läkt, vilket förmodligen kommer att ta ett tag. INTE KUL!! Främst för Cola, hon håller på att gå upp i limningen, koppelpromenader är inte riktigt hennes grej, inte min heller om jag ska vara riktigt ärlig. Tur att man bor i ett område med många småvägar, men jag vill ju gå i skogen *snyft* ( något som jag inte ger mig på med galen malle i koppel) Hoppas att det läker så pass så att vi kan börja träna snart, om än med kläder på. Som tur är bryr sig hon inte ett dugg att vara ekiperad i mammans t-tröjor. Hon är otroligt tålmodig när man klär av och på, tvättar och grejar. Det är som att ha småbarn igen, ett fasligt på och avklädning varje gång det är promenaddags. Som tur var hade jag redan ett täcke som är perfekt att ha på när man går promenad, Nadja hade det när hon var skadad. Dumstrutar förbrukar Cola med rasande fart, nu är hon inne på sin tredje och den är också trasig! Å för att inte tala om mina stackars ben.
Uppgiven kennelmamma
Här är Cola i sin nya outfit
