Bloggande
Nu har jag tröttnat på att min gamla blogg inte kan ta emot kommentarer, så jag skulle byta, men lyckades inte idag, tålamod med det tekniska är INTE min starka sida, så ni får stå ut med den här ett tag till. Ni som inte kan skriva kommentarer får jättegärna göra det i gästboken i stället, alltid kul att läsa!
Colas sår läker fint och i dag var vi på vår första ordenliga skogspromenad, gissa om hon sprang. Båda hundarna for fram som om de var påtända, jag fick bromsa dem hela tiden för att de inte skulle springa som galningar. Att det kan vara så skönt att springa? Nu sussar de sött och nöjda båda två. Tratt nummer tre är helt paj, tur man har snälla hundvänner som förser oss med nya trattar...
Måste tjata lite om Colas spårbragder igen. I söndags var mannen och jag och la spår ute på Björnö. Björnö är ett otroligt fint frilufsområde där bland annat filmen Sunes sommar delvis spelades in. Nåja, i söndags var det ju otroligt fint väder, det betyder att halva Stockholm är just där och har picknick på den otroligt fina stranden, eller är på promenad på alla de vackra stigarna som finns i omgivningen. Mannen och jag tänkte utmana hundarnas spårning lite genom att lägga spår, just i detta område bland alla människor. Nyttigt att göra det också ibland, framför allt är det bra att lägga spåren själv, då vet man ju precis om hunden får tappt eller spårar annan varelse. När det var dags att ta Colas spår kommer farbror Hubert med käpp gående mitt i mitt spår! Jag sprang om farbror för att hinna före honom, Cola lyfte inte på huvudet, utan spårade bara vidare som om inget hade hänt. Spåret hade jag lagt på och över alla de stigar som finns i området. Jag hade även lagt spåret i kanten på den fina stranden (nej, jag var inte ute på stranden med hunden, de är ju ajja bajja *le*) Cola spårade skickligt vidare, på stigar över stigar, ut på stranden (kanten) vad står där, en pappa och en dotter, mitt i spårkärnan, som tur var flyttar de sig lite när vi kom ( de undrade nog lite vad vi höll på med, hund med täcke och lina, samt konstig mamma i släptåg som högt och tydligt talade om att den påklädda hunden var mycket duktig) återigen, Cola spårar vidare, hon blänger lite på dem när vi går förbi, men annars ingen reaktion. Slutet hade jag lagt ute på parkeringsplatsen, där hade hon lite problem, men när hon förstod att spåret gick där var inte heller det något problem. Jamen, blir man lycklig eller? Mycke dutti vovve, mamman blir så glad! Oska klarade sitt spår galant hon också!
Ha det gott!
Kennelmamman
