Det som göms i snö…
Varför är hare och rådjursbajs så gott när det är lite tö ute? Varken Cola eller Nadja brukar bry sig nämnvärt om dessa delikatesser annars, men just när temperaturen ligger på 0:an och snön är så där mysigt kramig, då är tydligen bajset mycket gott.
Cola börjar ”komma tillbaka” nu från sin skendräktighet. Nu kommer hon och uppmanar till lek igen, men något som gör mig mycket glad är att polletten börjar ramla ner ordentligt på fria följet träningen. Så fort jag säger fot kastar hon sig i rätt position. Det är kul! Det verkar vara så att det tar lite tid för damen att lära sig saker, (det var det där med mallehjärna igen) men när det väl sitter kommer hon ihåg vad hon ska göra. Inte som sin storasyster, som kan flänga runt sjutton varv innan hon kommer på vad det är hon ska göra. Nadja och Cola är verkligen motpoler i temperament. Cola är verkligen cool, otroligt lugn, medan Nadja inte vet vad ordet lugn betyder, det finns inte på hennes världskarta! Det är väl därför jag har haft svårt att hitta Colas ”knappar”. Är så van vid fort och fel med Nadja, he he, det är inte för inte Tures dotter, hon har att brås på… men som sagt, nu börjar det gå riktigt bra med lydnadsträningen på Cola, även om hon inte orkar hålla koncentrationen så länge (det där med mallehjärnan, ni vet…) så vi gör framsteg varje dag nu. Kanske går det att tävla appellen hemma i mars i alla fall, vi får se, annars blir det någon annan stans senare i vår.
Kennelmamman
(Som inte alls ska skriva i bloggen nu, utan skriva sin hemtenta om Foucaults disciplin och Bourdieus habitus och kapitalbegrepp, förstår ni varför jag hittar på annat…)